En stressad småbarnsmammas bekännelser...

Mitt tålamod är inte det bästa just nu, speciellt på morgonen. Vet inte om det är gravidhormonerna som spökar eller bara lite vardagsstress, trist är det iallafall. Just denna morgon är jag lite extra sent på det. Joel ansvarar för Lukas på morgnarna och jag för Noah. Denna morgon vägrar Noah klä på sig, jag har valt fel kläder och han vill inte gå till dagis. (Noah älskar sitt dagis och vill ALLTID gå till dagis) Får tillslut på honom kläderna och in och borsta tänderna. Nästa fajt blir skorna, Noah vill ha sina tygskor men jag säger att han måste ha stövlar eftersom det ösregnar. Det slutar med att jag bär en gråtands Noah till bilen och känner mig så irriterad och megastressad. Kör till dagis (bara lite för fort...). När vi kommer in på dagis gråter Noah igen och vill inte klä av sig. Jag känner då att han är febrig och det är bara att lägga ner. Bär tillbaka honom till bilen (jag vet att det inte är bra att bära honom nu men gissa hur mitt samvete var...) I bilen hem somnar det stackars barnet och jag skäms. Varför blir jag så stressad och arg. Hur kul är det att må dåligt och då någon som bara skäller på en. När vi kommer hem vaknar Noah igen och äter lite yoggi för att sedan somna om och sova en timme till. Därefter har han varit på bra humör men är fortfarande lite febrig och nu ville han sova igen. Denna mamma ska nu gå och vika tvätt och lova både sig själva och barnen att inte vara så stressad på morgonen, stig upp i tid så slipper du stressa...